F-gaser är ett samlingsnamn på en grupp växthusgaser som innehåller grundämnet fluor (F). De är mycket starkare växthusgaser än koldioxid, så även små utsläpp av F-gaser kan ha stor inverkan på klimatet. F-gaserna kan delas in i tre undergrupper: fluorkolväten (HFC), perfluorkarboner (PFC) och svavelhexafluorid (SF6).
Utsläpp av F-gaser kan ske från:
Dimetyleter, som förkortas DME, är en gas som kan användas som bränsle i dieselmotorer. Det ger låga utsläpp, och om bränslet är tillverkat av förnybara källor, t ex biogas eller svartlut från pappersmassaindustrin, är det även bra ur klimatsynpunkt. DME kan dock även komma att tillverkas av kol, vilket skulle kunna utöka och förlänga användningen av fossila bränslen för transporter avsevärt.
Att öka nyttan av använd energi, eller att med mindre energi få samma nytta som tidigare, kallas energieffektivisering. Ett enkelt exempel är lågenergilampor, som ger lika mycket ljus som glödlampor men använder mindre energi. Energieffektivisering är en viktig del i klimatarbetet, tillsammans med bytet från fossil till förnybar energi. I energiöverenskommelsen från juni 2016 betonas att energieffektiviseringen bör öka.
Biobränslen är förnybara bränslen som är producerade av levande saker, normalt sett växter. Vid förbränning av biobränslen tillförs inte atmosfären någon extra koldioxid, eftersom det kol som biobränslen innehåller ingår i det naturliga kretsloppet. Därmed ökar inte heller växthuseffekten. Biobränsle kan vara problematiskt om odlingsmark som behövs för matproduktion istället används för bränsleproduktion.
Exempel på ”råvaror” för biobränslen:
Adaptation är det engelska ordet för anpassning, läs mer i den svenska förklaringen.
Av växthusgaserna är lustgas, N2O, eller dikväveoxid som det kemiska namnet lyder en betydligt kraftfullare gas än koldioxid. Ett kilogram lustgas har lika stor effekt på växthuseffekten som ungefär 300 kg koldioxid. Det brukar kallas för Global Warming Potential (GWP), ungefär global uppvärmningspotential på svenska, och är ett sätt att översätta hur stor påverkan olika växthusgaser har så att de går att räkna samman och jämföra.
Den lustgas som det talas om i klimatsammanhang kommer främst från jordbruket, men utsläpp sker även inom industrin och sjukvården.
Klimatet har redan förändrats på grund av människans utsläpp av växthusgaser och kommer att fortsätta att förändras. Att hantera den situationen, till exempel genom att bygga vallar mot översvämningar, kallas för anpassning. Det är också ett av huvudspåren i de internationella klimatförhandlingarna, under det engelska namnet adaptation.
Bilden nedan visar skillnaden mellan klimatanpassning och utsläppsminskningar (mitigation) – se även ”Loss and Damage” för en tredje inriktning.
Albedoeffekten handlar om hur ljus reflekteras och i sin tur påverkar klimatet. Mörka ytor absorberar (suger upp) solens strålar, medan ljusa ytor reflekterar (kastar tillbaka) en stor del av solstrålarna.
Det får effekt på till exempel mörkt öppet hav och vit, snötäckt is. Den vita snön har mycket högt albedo, omkring åttio eller nittio procent. Det mörka havsvattnet har däremot ett mycket lågt albedo, bara omkring tio eller tjugo procent. Snötäcket kastar tillbaka solljuset, medan havsvattnet suger åt sig solens värme.
Detta gör att ju mer is som smälter vid nordpolen, ju mer hav ligger öppet, vilket tar upp mer värme och i sin tur smälter ännu mer is. Detta är ett exempel på en återkopplingsmekanism som påverkar klimatet. På så sätt ökar klimatförändringarna i sig själv hastigheten på de fortsatta klimatförändringarna.
Växthusgaser är gaser som finns naturligt i luften och som orsakar växthuseffekten runt jorden. När växthusgasernas koncentration i atmosfären ökar leder det till ökad växthuseffekt, det vill säga global uppvärmning. De viktigaste växthusgaserna är koldioxid, metan och lustgas, men det finns fler.
Eftersom växthusgaserna ökar växthuseffekten olika mycket har man översatt deras klimatpåverkan till hur mycket koldioxid som skulle orsaka samma växthuseffekt. Det görs med något som kallas ”Global uppvärmningspotential” (GWP). Resultatet kallas koldioxidekvivalenter och gäller per viktenhet, till exempel kilogram eller ton. Ett konkret exempel är att 1 kg metan orsakar lika mycket växthuseffekt som 23 kg koldioxid.
Bilden här nedanför visar årets samtliga utsläpp av växthusgaser som ton koldioxidekvivalenter, i hela världen, och uppdateras löpande:
Växthuseffekten kallas det som innebär att koldioxid och andra växthusgaser i atmosfären håller kvar en del av solvärmen och gör att jorden håller en temperatur som vi kan leva i. Nu ökar växthuseffekten, vilket inte är bra, och det kan man i korthet förklara så här:
Se även ordförklaringarna till global uppvärmning och klimatförändringarna.
