Författare: Petter Lydén

Jordens temperatur varierar naturligt, men sedan några hundra år tillbaka har medeltemperaturen höjts mer än den tidigare gjort. Temperaturen har stigit – och fortsätter att stiga – som en följd av den ökade växthuseffekten, som orsakas av människans utsläpp av växthusgaser. Denna temperaturökning kallas global uppvärmning. Hittills har den globala medeltemperaturen stigit med ungefär 1 grad, jämfört med tiden innan människan började släppa ut växthusgaser.

Om utsläppen fortsätter kommer temperaturen också att fortsätta att stiga. Just nu (2017) ser världen ut att gå emot en global uppvärmning på ungefär 3-5 grader i slutet av detta århundrade (år 2100).

På bilden nedan syns ett antal indikatorer på global uppvärmning, det vill säga saker som händer i naturen som vi kan observera när det blir varmare. Det är till exempel:

• Uppmätt temperatur på olika platser
• Trädgränsen flyttar uppåt i fjällen
• Våren kommer tidigare
• Havsnivån stiger
• Isen vid syd- och nordpolen smälter
• Djur- och växtarter flyttar till nya områden

En effekt av den globala uppvärmningen är att klimatet förändras, alltså det vi brukar kalla klimatförändringar. Klimatförändringarna i sin tur leder till en rad obehagliga konsekvenser för människor världen över, men framför allt för människor som lever i fattigdom.

CO2 är den kemiska beteckningen på koldioxid, som är en osynlig och luktfri gas. Koldioxid är både en förutsättning för liv på jorden och i för höga koncentrationer synnerligen dödlig. Koldioxid är en växthusgas som kan öka den globala uppvärmningen.

När vi använder fossila bränslen i fordon, industrin, energisektorn eller någon annan förbränning bildas det koldioxid. Det är koldioxid som utgör ett tillskott i atmosfären, som därmed ökar den totala mängden koldioxid i jordens atmosfär. Detta ökar växthuseffekten.

Man mäter koldioxidhalten i atmosfären i en enhet som heter ppm, efter engelskans ”parts per million”, vilket ungefär betyder ”miljondelar”. I december 2015 var koldioxidhalten 401,85 ppm , eller 0,04 procent för att använda en vanligare enhet. Det är drygt 100 ppm-enheter mer än vad koldioxidhalten var före den industriella revolutionen. Människans förbränning av fossila bränslen har på kort tid ökat koncentrationen av koldioxid i atmosfären till nivåer högre än vad atmosfären innehållit på flera miljoner år. Boxen nedan visar den aktuella koldioxidhalten i atmosfären.

För att nå det internationellt erkända målet om att hålla den globala uppvärmningen under 2 grader (läs mer om Parisavtalet här) bör inte koldioxidhalten i atmosfären överstiga 350 ppm, även om det i de internationella förhandlingarna tidigare har talats om att stabilisera halten vid 450 ppm räknat som koldioxidekvivalenter.

När vi använder förnybara bränslen, till exempel ved och annan skogsråvara, biogas och etanol gjord på exempelvis sockerrör eller spannmål, bildas det också koldioxid vid förbränningen. Den koldioxiden är dock inte ett tillskott, eftersom den redan ingår i kretsloppet av biomassa. Så trots att även förnybara bränslen orsakar koldioxidutsläpp ”räknas” de inte i klimatsammanhang, eftersom det inte är någon ny koldioxid.

Det finns även förnybar energi som inte innehåller moment av förbränning, och då bildas ingen koldioxid alls. Det gäller till exempel vattenkraft, vindkraft och solenergi.

För att ge en så rättvis bild som möjligt av olika bränslens och energislags påverkan på växthuseffekten bör man göra livscykelanalyser, det vill säga räkna på växthusgasutsläpp även från produktionen av bränslena. Då ingår till exempel utsläppen vid oljeutvinning och i raffinaderierna, vid odlingen av grödor för etanolproduktion och för transporter av bränslen.