Sustainable Development Goals är det mest använda engelska namnet för de globala målen för hållbar utveckling. Det förkortas både som SDG och SDGs. Ibland används det kortare uttrycket ”Global Goals”. Läs mer om de globala målen för hållbar utveckling här.
Hållbarhetsmålen är ett kortare namn för FNs globala mål för hållbar utveckling. Läs mer om de globala målen för hållbarutveckling här.
Agenda 2030 är ett uttryck som ibland används om de globala målen för hållbar utveckling, som ska nås till 2030. Om man är noga bör Agenda 2030 användas för arbetet med att nå målen, inte för själva målen. Läs mer om de globala målen.
För alla världens länder har FN satt upp 17 globala mål om hållbar utveckling. Tillsammans har de 169 delmål. Målen handlar framför allt om att alla människor ska kunna leva goda liv, både ekonomiskt och socialt, och att det görs i en miljömässigt hållbar värld. Jämställdhet är en tydligt utpekad del av de globala målen. Till skillnad från de tidigare millenniemålen gäller de globala målen även industrialiserade länder som Sverige. Målen kallas för lite allt möjligt, till exempel:
Klimatmålet, som har nummer 13, har fem delmål:
Målen beslutades den 25 September 2015 och ska nås till 2030. Mer att läsa om målen finns dels på Supermiljöbloggen, dels på FNs egen webbplats om de globala målen (på engelska).
Förnybar energi som till exempel vindkraft och solenergi är motsatsen till ändliga energikällor, som till exempel kol och olja. Att de fossila bränslena är ändliga betyder att de någon gång tar slut.
Även bioenergi är förnybar energi, eftersom skog och andra växter som används i energiproduktion kan växa upp igen. En viktig egenskap för förnybar energi är att den inte tillför koldioxid till atmosfären, och därför orsakar den inte heller någon ökad klimatförändring. Detta gäller dock bara om man gör ”rätt” förnybar energi, eftersom vinsterna med förnybar energi lätt kan ätas upp av ineffektiv produktion.
Förnybar energi kan vara allt det vi vill att energi ska vara: ren, tyst, billig och obegränsad. Men förnybar energi kan också vara smutsig, obekväm, dyr och resurskrävande.
Ibland används den längre formen ”fönyelsebar energi”, men betydelsen är densamma som för ”förnybar energi”.
Fem partier i Sverige – regeringspartierna Socialdemokraterna och Miljöpartiet, samt oppositionspartierna Moderaterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna – kom den 10 juni 2016 överens om delar av Sveriges långsiktiga energi- och klimatpoliitk. Huvudinnehållet i överenskommelsen är ett mål om 100 procent förnybar el till år 2040, att kärnkraft teoretiskt kan användas (men i praktiken görs för dyr för det) och att energieffektiviseringen ska öka. Hela energiöverenskommelsen finnas att läsa här (7 sidor).
Intressant är att Vänsterpartiet inte ingår i överenskommelsen eftersom de anser att den har för låga miljöambitioner, medan Liberalerna inte ingår eftersom de anser att den har för höga miljöambitioner.
Överenskommelsen beskrivs av många som en typisk kompromiss, det vill säga att ingen fick precis vad de ville ha. Det syns även på hur olika partierna i överenskommelsen beskriver den, vilket bilden från twitter nedan visar:
Det är nåt som inte riktigt klaffar. pic.twitter.com/C9BO49T4w3
— Eric Aronson (@ericaronson) 10 juni 2016
Isabella Lövin är sedan 25 maj 2016 minister för internationellt utvecklingssamarbete och klimat. Hon är också vice statsminister och språkrör för Miljöpartiet. Isabella Lövin ersatte Åsa Romson som var klimat- och miljöminister. Enligt statsminister Stefan Löfven ska Lövin särskilt arbeta med att förverkliga Parisavtalet.
Mellan 2014 och 2016 var Isabella Lövin biståndsminister och hade bland annat hand om Sveriges klimatfinansiering.
Hon har sagt att ”vi är den första generationen som kan utrota fattigdomen och den sista som kan stoppa klimatförändringarna”.
Mer information finns på regeringens webbplats.
Klimatförhandlingarna under FNs klimatkonvention är fulla av förkortningar, en av de senaste är APA. Efter att det nya globala klimatavtalet skrevs under i Paris 2015 handlar en del av klimatförhandlingarna om hur Parisavtalet kan konkretiseras och ge faktiska resultat. Det sker i arbetsgruppen APA, som på engelska står för ”Ad Hoc Working Group on the Paris Agreement”, vilket kan översättas till den Särskilda arbetsgruppen för Parisavtalet.
APA hade sitt första möte den 17 maj 2016 i Bonn, där två ordföranden för arbetsgruppen valdes: Sarah Baashan från Saudiarabien och Jo Tyndall från Nya Zeeland.
Klimatklivet är ett statligt bidrag för investeringar som minskar utsläppen av växthusgaser. Det kan sökas av alla utom privatpersoner och hanteras av Naturvårdsverket och länsstyrelserna. 3,2 miljarder kronor har fördelats till lokala klimatinvesteringar sedan 2015.
Exempel på projekt som kan få bidrag är byte från fossil energi till förnybar energi och minskade utsläpp av lustgas. Hittills har 1 977 projekt beviljats bidrag (nov 2018).
Bidraget söks elektroniskt genom ett formulär på webben som kallas ”KlivIT”, som finns tillgängligt under ansökningsperioderna. För närvarande är inga ytterligare ansökningsperioder planerade.
885 000 ton koldioxidekvivalenter beräknas projekten i Klimatklivet minska Sveriges utsläpp av växthusgaser med. Investeringsstödet styrs av en förordning (2015:517).
Mer information finns på Naturvårdsverkets webbplats.
Vattenfall är ett svenskt energibolag, helägt av den svenska staten. Vattenfall producerar el och värme i kraftverk både i Sverige och utomlands. I Tyskland ägde Vattenfall fram till 2016 stora kolkraftverk och bröt brunkol i dagbrott med jättelika kolbaggar. Vattenfalls anläggningar släppte fram till en omstridd försäljning av de tyska anläggningarna ut runt 90 miljoner ton koldioxid om året, betydligt mer än vad hela Sverige släpper ut. Nu (augusti 2019) ligger utsläppen på 23 miljoner ton, vilket är motsvarar drygt hälften av hela Sveriges utsläpp.
Vattenfall sålde 2016 kolverksamheten i Tyskland till det tjeckiska energibolaget EPH. Den svenska regeringen godkände försäljningen den 2 juli 2016 – trots starka argument för att stoppa försäljningen. Klimatexperter (till exempel Johan Rockström) både i Sverige och internationellt framförde att kolverksamheten hellre borde avvecklas ansvarsfullt än att säljas för vidare drift och expansion.
