Kategori: Ord

Geoengineering – klimatmanipulering

Det engelska begreppet geoengineering brukar översättas till teknisk manipulation av klimatet eller kortare klimatmanipulering. Det handlar om att minska växthuseffekten och den globala uppvärmningen genom storskaliga tekniska lösningar som inte gör något åt grundproblemet (utsläppen av växthusgaser) utan istället försöker minska konsekvenserna.

Bland de vanligare idéerna finns gigantiska speglar som ska reflektera ut solvärmen i rymden igen, flygutsläpp av olika kemikalier i atmosfären som ska reflektera bort värme/solljus från jorden och gödning av haven så att de ska kunna ta upp mer koldioxid.

Ett antal av de idéer om geoengineering/klimatmanipulering som finns. Bildkälla: University of Leeds

Ibland gränsar diskussionen om geoengineering till de betydligt tokigare idéerna om ”chemtrails”, vilket alltså är konspirationsteorier om att de vita kondensstrimmorna efter flygplan är regeringars försök att kontrollera människors tankar genom kemikalier…

Avinvestera

Att avinvestera innebär att sluta investera i något, och används framför allt om fossil energi som är dålig ur klimatperspektiv. Både privatpersoner och företag och stater kan avinvestera. Ordet är en synonym till divestera, som kommer från engelskans divest, och har spridits mycket genom Fossil Free-kampanjen. Ordet avinvestera är också ett av orden i nyordslistan 2015, som publiceras av Språkrådet och Språktidningen.

Jul, alltså högtiden i december

Julen är inte direkt något klimatord, men på grund av dess höga (negativa) klimatpåverkan tar vi med den i ordlistan. En ”klimatsmart jul” kan man läsa om lite här och där, och det beror på att genomsnittsjulen i Sverige är allt annat än klimatsmart. Framför allt är det julhandeln som orsakar stora utsläpp av koldioxid (i tillverkningen av alla de prylar som köps), men högtidens betoning på mycket mat, gärna köttig, och resor kors och tvärs bidrar också. Å andra sidan kan julen vara rätt mysig.

Julen kan med fördel göras mer klimatsmart - annars orsakar den sannolikt stora utsläpp. Bildkälla: SVT — Julen kan med fördel göras mer klimatsmart – annars orsakar den sannolikt stora utsläpp. Bildkälla: SVT

En artikel om julens – i huvudsak konsumismens och flygresornas – höga klimatpåverkan publicerades 2016 i SvD, av Jenny Stiernstedt: Klimatstatistiken ingen vill ha i julshoppingen

Parisavtalet – the Paris Agreement

Den 4 november 2016 trädde det globala klimatavtalet från Paris ikraft. Kärnan i Parisavtalet är att minska utsläppen av växthusgaser, samt att stödja de som drabbas. Här är några av de viktigaste punkterna:

Hålla utsläppen under 2 grader, men helst under 1,5 grader
Öka ambitionerna efter hand, avstämning var femte år
Stöd från rika länder till fattiga länder, nytt mål 2025 (över 100 miljarder dollar/år)

Parisavtalet är inte lika ambitiöst som forskningen visar att det behöver vara för att undvika en farlig global uppvärmning.

Parisavtalet är 32 sidor långt inklusive tillhörande beslutspunkter. Du hittar hela avtalet på webbplatsen för klimatkonventionen UNFCCC som pdf.

En ”regelbok” för hur Parisavtalet ska genomföras beslutades 2018 i Polen.

Liksom Kyotoprotokollet är Parisavtalet kopplat till klimatkonventionen, UNFCCC.

Jublande mötesledare på klimatmötet COP21 när Parisavtalet just beslutats.

Det var på FN-mötet COP21 i Paris som världens i princip samtliga länder den 12 december 2015 kom överens om Parisavtalet.

Klimatfinansiering

Begreppet klimatfinansiering används i flera olika betydelser, och inte minst i olika syften. Den vanligaste betydelsen är det ansvar industrialiserade länder har att kompensera utvecklingsländer med pengar för de skador de industrialiserade ländernas utsläpp av växthusgaser har orsakat och fortsätter att orsaka. Klimatfinansieringen ska även stötta utvecklingsländerna att utvecklas med lägre utsläpp än dagens industriländer hade.

Logiken är att de som gjort minst för att orsaka klimatförändringarna inte heller ska behöva betala notan för de negativa effekterna.

Klimatfinansiering enligt ovan är inskriven i klimatkonventionen UNFCCC, och i Köpenhamn 2009 kom länderna överens om att från och med 2020 ska de rika ländernas stöd till fattiga länder vara 100 miljarder dollar per år. En viktig aspekt i detta är att pengarna inte kan tas av det utlovade biståndet, de ska istället vara ”nya och additionella” som det står i överenskommelsen.

Kampanjen Springnotan drevs av biståndsorganisationen Diakonia för att få Sveriges regering att ta ansvar för klimatfinansieringen. Bild: Gustav Hugosson

Hittills har Sverige och övriga industrialiserade länder inte varit i närheten av att få ihop de summor man lovat. Dessutom speglar inte beloppet 100 miljarder dollar behoven – enligt FN behövs upp till 500 miljarder dollar per år till utvecklingsländer för både anpassning till, och motverkande av, klimatförändringar.

Bilden nedan visar att Sveriges andel av den utlovade summan 100 miljarder dollar är 4,2 miljarder kronor per år, från och med 2020.

CBDR – Delat, men olika, ansvar

En av huvudprinciperna i klimatkonventionen (UNFCCC) är den som på engelska heter ”Common But Differentiated Responsibility”, förkortad CBDR. På svenska blir det ungefär ”Delat, men olika, ansvar”. Det handlar om att alla länder har ett ansvar att göra något åt klimatförändringarna (ett delat ansvar), men att ansvaret är olika stort.

Anledningarna till att ansvaret är olika stort är två:

Hur mycket har landet bidragit till klimatförändringarna? Det vill säga hur stora utsläpp av växthusgaser landet har orsakat.
Hur mycket kan landet bidra till att göra något åt klimatförändringarna? Det vill säga hur mycket pengar, kunskap och teknik landet har.

Principen om Delat, men olika, ansvar (CBDR) är en av de svåraste frågorna i klimatförhandlingarna – vem ska göra vad?

De flesta fattiga länder menar att det är rimligt att de rika länderna ska göra mest, många rika länder menar att de fattiga länderna ska göra rätt mycket de också.

Ländernas storlek visar utsläppen av koldioxid 1850-2011. Bildkälla: Brown University http://blogs.brown.edu/choices/2015/02/05/why-does-climate-change-matter/ — Ländernas storlek visar utsläppen av koldioxid 1850-2011. Bildkälla: Brown University

Karta där ländernas storlek visar bruttonationalprodukt (BNP) för 2013. Bildkälla: Brown University http://blogs.brown.edu/choices/2015/02/05/why-does-climate-change-matter/ — Ländernas storlek visar bruttonationalprodukt (BNP) för 2013. Bildkälla: Brown University

High Ambition Coalition – HAC

Under klimatförhandlingarna (och för all del även andra FN-möten) går länder samman i grupper för att få större tyngd. ”High Ambition Coalition” är en sådan grupp, som offentliggjordes på COP21. Det engelska namnet kan översättas till ”Koalitionen för hög ambition”. Om namnet har någon koppling till vad länderna faktiskt vill är oklart.

Gruppen säger sig bestå av EU (samtliga 28 medlemsstater), USA och ytterligare 79 länder, främst fattiga och sårbara länder i Afrika och Karibien och stilla havet. Samtidigt påstås det från annat håll att gruppen bara har 14 medlemmar utöver EU. På gruppens webbplats (www.highambitioncoalition.org) framgår i dagsläget (januari 2021) inte vilka som är med i gruppen.

High Ambition Coalition presenterar sig på en presskonferens på COP21 i Paris.

I klimatförhandlingarna går den stora skiljelinjen mellan fattiga och rika länder, det vill säga enligt den traditionella (på sina håll antikverade) indelningen i industrialiserade länder och utvecklingsländer. ”Koalitionen för hög ambition” går på tvärs mot detta och samlar både världens rikaste och världens fattigaste länder.

Det lilla landet Marshallöarna har hittills spelat en framträdande roll i koalitionen.

High Ambition Coalition verkar använda denna logotyp. Källa: Miguel Arias Cañete på twitter (@MAC_europa) — Logotypen för High Ambition Coalition. Källa: https://www.highambitioncoalition.org/

Läs mer i detta hyfsat positiva porträtt och i denna skarpt kritiska artikel. De båda texterna kommer från brittiska tidningen the Guardian respektive indiska tidningen DownToEarth (bilderna nedan).

Läs mer i detta hyfsat positiva porträtt i brittiska tidningen the Guardian.

Läs mer i denna skarpt kritiska artikel i indiska tidningen DownToEarth.

LULUCF – Markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk

En av de krångligare förkortningarna i klimatförhandlingarna utläses ”lullusEeff” med betoning på det versala E:et. LULUCF står för ”Land Use, Land Use Change and Forestry”, vilket på svenska blir ”Markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk”. Vad det framför allt handlar om är det notoriskt svårberäknade området ”sänkor”, det vill säga hur mycket kol som binds i träd och andra växter.

LULUCF hanteras av en särskild grupp experter, som kan saker vanliga (mycket kunniga) klimatexperter inte har en aning om.

Utsläpp och upptag av växthusgaser från markanvändning etc (LULUCF). Källa: Naturvårdsverket

Mer information finns i en bra text av Naturvårdsverket, som också är källa till diagrammet ovan.

QELRO

Den engelska termen Quantified Emission Limitation and Reduction Objective (förkortad QELRO) är ungefär för Kyotoprotokollet vad INDC är för Parisavtalet. Det vill säga ett kort dokument med en utfästelser om hur mycket ett land åtar sig att minska utsläppen av växthusgaser framöver.

QUELRO means Quantified Emission Limitation and Reduction Objective and belongs to the Kyoto Protocol.

Negativa utsläpp

Tvärtemot vad namnet antyder är ”negativa utsläpp” inte dåliga utsläpp – ordet negativa ska läsas matematiskt, det vill säga som ett minustecken. Och då betyder det något förenklat ”minskade utsläpp”.

Om man förklarar lite djupare handlar det om att på olika vis suga upp, samla in eller på annat sätt ta hand om koldioxid som redan finns i luften, och sedan antingen lagra den i marken eller omvandla den genom en kemisk process – slutresultatet förväntas i vilket fall bli en mindre mängd koldioxid i atmosfären.

Det vanligaste exemplet på negativa utsläpp är idén om att använda tekniken för koldioxidavskiljning och koldioxidlagring (CCS) för utsläpp som kommer från biomassa – och då blir förkortningen istället BECCS.

Många av dagens modelleringar av hur utsläppen kan minska framöver bygger på att negativa utsläpp används – det vill säga, för att kunna hålla den globala uppvärmningen under två grader måste teknik som ännu inte är storskaligt användbar utvecklas.

Principen bakom negativa utsläpp med koldioxidavskiljning och -lagring (BECCS). Bildkälla: CarbonBrief.

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta: