Energilagring

Energilagring handlar om att lagra energi som är producerad vid en viss tidpunkt så att den kan användas vid en annan tidpunkt. När det handlar om el kan lagringen göras i batterier (eller kondensatorer om det gäller så lite energi som ett cykelbaklyse använder).

Den amerikanska biltillverkaren Tesla tillverkar ett batteripack för att lagra energi i byggnader, vilket till exempel är användbart när man har solceller på taket.

Det kanadensiska vattenkraftverket Sir Adam Beck Generating Complex, vid Niagarafallen, använder pumpning för att lagra energi. Bild: Ontario Power Generation
Det kanadensiska vattenkraftverket Sir Adam Beck Generating Complex, vid Niagarafallen, använder pumpning för att lagra energi. Bild: Ontario Power Generation

En annan teknik för att lagra energi är pumpvattenkraft, då vatten pumpas upp till en högt belägen damm. Därifrån kan vattnet sedan ledas genom en turbin för att producera el.

En längre förklaring av energilagring finns på Supermiljöbloggen.

Brunkol

Brunkol är en lös bergart som går att elda med. Det är ett fossilt bränsle, vilket betyder att det har bildats under hundratusentals år av gammalt organiskt material. Det är framför allt döda växtdelar och små djur som på havsbotten och i marken under lång tid ombildats till kol (samt olja och gas). Brunkol kallas även för lignit.

Brunkol från Chukurovo-gruvan i Bulgarien. Bild: Anton Lefterov
Brunkol från Chukurovo-gruvan i Bulgarien. Bild: Anton Lefterov

När brunkol används i industrin, kraftsektorn eller någon annan förbränning bildas det koldioxid. Det är koldioxid som utgör ett tillskott i atmosfären, som därmed ökar den totala mängden koldioxid i jordens atmosfär, vilket i sin tur ökar växthuseffekten.

Om jordens medeltemperatur ska hållas under en katastrofal global uppvärmning måste huvuddelen av de kända kolreserverna stanna i marken.

Observera att brunkål är något helt annat.

Biokol

Biokol är namnet på träkol som är gjord i klimat- och markförbättringssyfte. Enkelt uttryckt tar man hand om överbliven ved eller andra växter och gör kol av dem. Sedan grävs kolen ner i marken, där den ”låser in” koldioxid i 1000 år eller mer. Det kallas för kolsänka. Kolen kan även göra marken bättre att odla i, eftersom den binder vatten och näringsämnen.

Biokol kan vara ett sätt att minska koldioxidhalterna i atmosfären och därmed hejda klimatförändringarna. Bild: Branschföreningen Biokol Sverige
Biokol kan vara ett sätt att minska koldioxidhalterna i atmosfären och därmed hejda klimatförändringarna. Bild: Branschföreningen Biokol Sverige

Tekniken att använda kol som jordförbättring är mycket gammal och användes i Amazonas i Sydamerika före koloniseringen. Portugiserna kallade den svarta jorden de hittade för ”terra preta”, vilket även dagens biokol ibland kallas för. Biokol kallas för biochar på engelska.

Liksom annan kol framställs biokol genom pyrolys, det vill säga syrefattig upphettning. Ett annat ord är mila.

Den positiva klimateffekten av att göra och gräva ner biokol är ännu inte helt fastställd, försök pågår i Sverige och många andra länder. Även Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) forskar om biokol.

Freon

I sprayburkar och i kylskåp användes tidigare gaser som kallades ”freon”, eller klorfluorkarboner. Även förkortningen CFC från engelskans ChloroFluoroCarbon compounds används. Freonerna förbjöds genom Montrealprotokollet från 1987 eftersom de förstörde ozonskiktet.

Freonerna bidrar även till växthuseffekten, men lyckligtvis har de ersatts av andra F-gaser, som inte är lika dåliga för klimatet.

Egentligen är freon ett varumärke för ett specifikt företags CFC-gaser, men ordet används för alla liknande gaser.

Freon, den numera förbjudna gasen som förstör ozonlagret - men som även är en växthusgas.
Freon, den numera förbjudna gasen som förstör ozonlagret – och som även är en växthusgas.

Geoengineering – klimatmanipulering

Det engelska begreppet geoengineering brukar översättas till teknisk manipulation av klimatet eller kortare klimatmanipulering. Det handlar om att minska växthuseffekten och den globala uppvärmningen genom storskaliga tekniska lösningar som inte gör något åt grundproblemet (utsläppen av växthusgaser) utan istället försöker minska konsekvenserna.

Bland de vanligare idéerna finns gigantiska speglar som ska reflektera ut solvärmen i rymden igen, flygutsläpp av olika kemikalier i atmosfären som ska reflektera bort värme/solljus från jorden och gödning av haven så att de ska kunna ta upp mer koldioxid.

Ett antal av de idéer om geoengineering/klimatmanipulering som finns. Bildkälla: University of Leeds
Ett antal av de idéer om geoengineering/klimatmanipulering som finns. Bildkälla: University of Leeds

Ibland gränsar diskussionen om geoengineering till de betydligt tokigare idéerna om ”chemtrails”,  vilket alltså är konspirationsteorier om att de vita kondensstrimmorna efter flygplan är regeringars försök att kontrollera människors tankar genom kemikalier…

Negativa utsläpp

Tvärtemot vad namnet antyder är ”negativa utsläpp” inte dåliga utsläpp – ordet negativa ska läsas matematiskt, det vill säga som ett minustecken. Och då betyder det något förenklat ”minskade utsläpp”.

Om man förklarar lite djupare handlar det om att på olika vis suga upp, samla in eller på annat sätt ta hand om koldioxid som redan finns i luften, och sedan antingen lagra den i marken eller omvandla den genom en kemisk process – slutresultatet förväntas i vilket fall bli en mindre mängd koldioxid i atmosfären.

Det vanligaste exemplet på negativa utsläpp är idén om att använda tekniken för koldioxidavskiljning och koldioxidlagring (CCS) för utsläpp som kommer från biomassa – och då blir förkortningen istället BECCS.

Många av dagens modelleringar av hur utsläppen kan minska framöver bygger på att negativa utsläpp används – det vill säga, för att kunna hålla den globala uppvärmningen under två grader måste teknik som ännu inte är storskaligt användbar utvecklas.

Principen bakom negativa utsläpp med koldioxidavskiljning och -lagring (BECCS).
Principen bakom negativa utsläpp med koldioxidavskiljning och -lagring (BECCS). Bildkälla: CarbonBrief.

CCS – Carbon Capture and Storage

CCS är en teknik för att samla upp koldioxid och sedan lagra den i marken, som på svenska oftast kallas ”Koldioidavskiljning och lagring”, ibland med tillägget ”geologisk lagring”. Den engelska förkortningen CCS används dock också flitigt. Tekniken är mycket omdebatterad och inte satt i full bruk ännu, eftersom tekniken inte är tillräckligt testad. Samtidigt betonar både IPCC och många regeringar betydelsen av CCS – eftersom det annars krävs mer radikala förändringar av våra samhällen.

CCS ses av många kritiker som ett sätt för fossilindustrin att fortsätta som vanligt. Det är främst delen som handlar om koldioxidlagring som är kontroversiell, inte delen om koldioxidavskiljning.

Om CCS utvecklas till något som kan användas i realiteten och man dessutom använder tekniken för att samla upp och lagra koldioxid från bioenergi (BECCS – Bio-Energy Carbon Capture and Storage) skulle man kunna uppnå ”negativa utsläpp”.

Schema över koldioxidlagring (CCS). Bildkälla: US EPA
Schema över koldioxidlagring (CCS). Bildkälla: US EPA

GWP – Global warming potential

GWP är en förkortning för ”Global uppvärmningspotential”, på engelska Global Warming Potential. Ibland kallas GWP för ”växthuspotential”. Global uppvärmningspotential är ett att översätta olika växthusgasers effekt på klimatet. Gaserna har olika stor effekt på den globala uppvärmningen och för att kunna jämföra dem räknar man om alla gaser till ”koldioxidekvivalenter”. Det görs med GWP, som alltså är ett värde på hur mycket gasen påverkar den globala uppvärmningen. Till exempel har metan ett GWP-värde på 21, vilket betyder att utsläpp av ett ton metan värmer upp jorden 21 gånger mer än utsläpp av ett ton koldioxid.

Global Warming Potential (GWP) för de vanligaste växthusgaserna. Data från IPCC.
Global Warming Potential (GWP) för de vanligaste växthusgaserna. Data från IPCC.

Ozonlagret

I klimatsammanhang har ozonlagret (eller ozonskiktet) inte så stor betydelse, men många blandar ihop det eftersom uttunningen av ozonlagret var ett miljöproblem som fick stor uppmärksamhet på 80-talet och 90-talet. När det gäller freon, gasen som orsakade problemet med ozonlagret, är det även en växthusgas med en egen sida i klimatordlistan.

Uttunnat ozonskikt över Antarktis 1999. Bild: NASA/TT
Uttunnat ozonskikt över Antarktis 1999. Bild: NASA/TT

Du kan läsa mer om ozon på t ex SMHIs webbplats.

Nya ord via e-post!

Skriv in din mejladress för att få nya ord automatiskt via mejl.