Räckviddsångest är ett ord som framför allt används av människor som inte lider av det. Det handlar om elbilar och hur långt man kan åka på en laddning, och mer specifikt hur långt man inte kan åka…
Enkelt uttryckt är det lätt att frammana en rädsla för att bli stående vid någon vägkant med ett tomt batteri och långt till närmaste eluttag, men det är varken något elbilsägare upplever särskilt ofta eller något de är rädda för.
På engelska heter det ”range anxiety” och har använts sedan 1997.
Übertrendigt, kan man säga att uttrycket delningsekonomi är. Att låna, hyra eller på annat sätt använda en grej istället för att själv äga den är kärnan. Byteshandel och internetbaserade tjänster som Uber (för bilresor) och Airbnb (för bostäder) brukar också räknas också in i delningsekonomin.
Delningsekonomin är nära besläktad med den cirkulära ekonomin, men uttrycket är mindre tekniskt – och används därför av allt från storbanker och regeringen till enskilda eldsjälar. Delningsekonomin antas minska vår klimatpåverkan, genom ett smartare utnyttjande av resurser.
Uttrycket togs upp av Språktidningen i juni 2015. På engelska kallas det ”sharing economy” eller ”collaborative economy”.
Ibland används istället begreppet kollaborativ ekonomi, men betydelsen brukar vara densamma som delningsekonomi. Vissa betonar dock tre viktiga skillnader mot traditionell kommersiell verksamhet:
I klimatsammanhang förtjänar kött en förklaring eftersom kött har en stor klimatpåverkan och äts av väldigt många i Sverige. Olika sorters kött har olika stor klimatpåverkan, enkelt uttryckt är kossor dåliga och kycklingar bra. Grisar och lamm någonstans mitt emellan.
Köttets klimatpåverkan kommer från tre huvudsakliga delar:
Det finns en hyfsat känd dokumentärfilm om köttets klimatpåverkan (Cowspiracy) som citerar felaktiga och överdrivna siffror om köttets klimatpåverkan. Det finns också en stark jordbrukslobby som gärna framställer saken i helt motsatt ljus, det vill säga med klart underdrivna siffror om köttets klimatpåverkan. Sant är: Djurproduktionen står för ungefär 15 procent av de totala växthusgasutsläppen i världen.
En genomsnittlig svensks matkonsumtion leder till utsläpp av ungefär 1,8 ton koldioxidekvivalenter per år. 75 procent av de utsläppen kommer från kött och mjölk i olika former, trots att de matkategorierna bara utgör 35 procent av vårt kaloriintag. Det kan också jämföras med utsläppen från den privata bilkörningen som i genomsnitt är runt ett ton koldioxid per person och år.
Det finns många nyanser av köttets klimatpåverkan och det finns etiska aspekter, det finns annan miljöpåverkan och det finns väldigt mycket känslor om allt detta. Det finns också mycket mer att läsa, till exempel rapporterna ”Hållbara konsumtionsmönster” och ”Köttkonsumtionens klimatpåverkan” av Naturvårdsverket eller ”Hållbar köttkonsumtion” från Jordbruksverket.
Ett av de hetare begreppen de senaste åren i miljö- och klimatsammanhang är cirkulär ekonomi. Mycket kort sammanfattat betyder cirkulär ekonomi att:
Längre förklaringar finns att läsa hos Naturvårdsverket eller på cradlenet.se, samt på engelska hos Ellen MacArthur Foundation.
Fossil Free Sverige är en kampanj för att få kommuner, företag och andra institutioner att divestera från fossil energi. Kampanjen kommer från USA och organisationen 350.org. Den svenska regeringen har lanserat ett initiativ med ett snarlikt namn (Fossilfritt Sverige, på engelska Fossil Free Sweden), som dock är något helt annat.
Du kan läsa mer om kampanjen Fossil Free Sverige på deras egen webbplats: gofossilfree.org
Den svenska regeringen startade 2015 ett initiativ kallat ”Fossilfritt Sverige” med syftet att visa upp vad företag, kommuner och andra gör för att minska utsläppen av växthusgaser. Det är öppet och frivilligt att ansluta sig.
De åtgärder som de deltagande företagen genomför skrivs även in i FNs register över icke-statliga aktörers klimathandlingar (NAZCA).
Regeringen uttryckte 2015 målet att ”Sverige ska bli ett av världens första fossilfria välfärdsländer”.
Ett initiativ med ett liknande namn är Fossil Free Sverige, som dock är en helt annat sak. Mer information om ”Fossilfritt Sverige” finns på regeringens webbplats.
Som av en händelse är den engelska förkortningen NAZCA identisk med namnet på en öken i Peru där de enorma geoglyferna ”Nazca-linjerna” finns (se bild till höger). Det kan förklaras med att det var i Peru som ”Icke-statliga aktörers zon för klimathandling”, eller Non-State Actor Zone for Climate Action som det heter på engelska, lanserades.
NAZCA är en sorts katalog över klimatåtgärder som företag, kommuner och andra icke-statliga aktörer planerar eller genomför, helt frivillig. Syftet var att hjälpa COP21 på traven genom att visa vad som görs vid sidan av regeringars klimatpolitik.
Den svenska regeringen har startat något de kallar Fossilfritt Sverige, som är kopplat till det NAZCA-register FN driver.
Det engelska begreppet ”Nationally Appropriate Mitigation Action”, förkortat NAMA, blir på svenska ungefär Nationellt Lämpliga Utsläppsminskande Åtgärder. Det är namnet på en typ av frivilliga planer som utvecklingsländer kan göra, över åtgärder de vill genomföra för att minska utsläppen av växthusgaser – OCH som de söker finansiellt stöd för, från industrialiserade länder.
NAMA dök upp i de internationella klimatförhandlingarna på COP13 på Bali 2007 och etablerades på riktigt i och med COP16 i Cancun 2010, då ett register över alla NAMAs skapades.
Det är alltså frivilligt för fattiga länder att skriva NAMA-planerna och genomföra projekten för att minska klimatutsläppen, liksom det är frivilligt för rika länder att stödja NAMA-projekten.
I sprayburkar och i kylskåp användes tidigare gaser som kallades ”freon”, eller klorfluorkarboner. Även förkortningen CFC från engelskans ChloroFluoroCarbon compounds används. Freonerna förbjöds genom Montrealprotokollet från 1987 eftersom de förstörde ozonskiktet.
Freonerna bidrar även till växthuseffekten, men lyckligtvis har de ersatts av andra F-gaser, som inte är lika dåliga för klimatet.
Egentligen är freon ett varumärke för ett specifikt företags CFC-gaser, men ordet används för alla liknande gaser.
Att divestera innebär att sluta investera i något, och används framför allt om fossil energi som är dåligt ur ett klimatperspektiv. Både privatpersoner och företag och stater kan divestera. Ordet kommer från engelskans divest, och har spridits mycket genom Fossil Free-kampanjen. På svenska används även ordet avinvestera, med samma betydelse. Ordet avinvestera är också ett av orden i nyordslistan 2015, som publiceras av Språkrådet och Språktidningen (som också har en artikel om ordet divestera).
Som substantiv heter det divestering, eller på engelska divestment.
