Författare: Petter Lydén

Übertrendigt, kan man säga att uttrycket delningsekonomi är. Att låna, hyra eller på annat sätt använda en grej istället för att själv äga den är kärnan. Byteshandel och internetbaserade tjänster som Uber (för bilresor) och Airbnb (för bostäder) brukar också räknas också in i delningsekonomin.

Delningsekonomin är nära besläktad med den cirkulära ekonomin, men uttrycket är mindre tekniskt – och används därför av allt från storbanker och regeringen till enskilda eldsjälar. Delningsekonomin antas minska vår klimatpåverkan, genom ett smartare utnyttjande av resurser.

Uttrycket togs upp av Språktidningen i juni 2015. På engelska kallas det ”sharing economy” eller ”collaborative economy”.

Ibland används istället begreppet kollaborativ ekonomi, men betydelsen brukar vara densamma som delningsekonomi. Vissa betonar dock tre viktiga skillnader mot traditionell kommersiell verksamhet:

1. Människor har tillgång till en vara, tjänst eller information istället för att de äger.
2. Delningen ska ske i ett decentraliserat nätverk
3. Själva bytet eller transaktionen ska vara jämlik. Den ena parten ska inte ha ett övertag över den andra

I klimatsammanhang förtjänar kött en förklaring eftersom kött har en stor klimatpåverkan och äts av väldigt många i Sverige. Olika sorters kött har olika stor klimatpåverkan, enkelt uttryckt är kossor dåliga och kycklingar bra. Grisar och lamm någonstans mitt emellan.

Köttets klimatpåverkan kommer från tre huvudsakliga delar:

• marken som behövs för att föda upp djuren (främst kor), att ta sådan mark i anspråk kan leda till stora utsläpp av växthusgaser
• fodret djuren äter, det vill säga hur fodret (t ex soja) odlas och marken det odlas på, se även LULUCF
• djurens matsmältning, det vill säga metan-utsläppen från kor och får (inte gris och kyckling)

Det finns en hyfsat känd dokumentärfilm om köttets klimatpåverkan (Cowspiracy) som citerar felaktiga och överdrivna siffror om köttets klimatpåverkan. Det finns också en stark jordbrukslobby som gärna framställer saken i helt motsatt ljus, det vill säga med klart underdrivna siffror om köttets klimatpåverkan. Sant är: Djurproduktionen står för ungefär 15 procent av de totala växthusgasutsläppen i världen.

En genomsnittlig svensks matkonsumtion leder till utsläpp av ungefär 1,8 ton koldioxidekvivalenter per år. 75 procent av de utsläppen kommer från kött och mjölk i olika former, trots att de matkategorierna bara utgör 35 procent av vårt kaloriintag. Det kan också jämföras med utsläppen från den privata bilkörningen som i genomsnitt är runt ett ton koldioxid per person och år.

Det finns många nyanser av köttets klimatpåverkan och det finns etiska aspekter, det finns annan miljöpåverkan och det finns väldigt mycket känslor om allt detta. Det finns också mycket mer att läsa, till exempel rapporterna ”Hållbara konsumtionsmönster” och ”Köttkonsumtionens klimatpåverkan” av Naturvårdsverket eller ”Hållbar köttkonsumtion” från Jordbruksverket.

Ett av de hetare begreppen de senaste åren i miljö- och klimatsammanhang är cirkulär ekonomi. Mycket kort sammanfattat betyder cirkulär ekonomi att:

• kretslopp är oerhört viktiga, både för saker och människor (till skillnad från dagens linjära ekonomi)
• återanvändning och återvinning samt minimering av resursutnyttjande är centrala principer
• en sak bör användas av flera personer (inte bara en), i linje med ett annat hett begrepp: delningsekonomi
• avfall helst inte ska existera, istället bör uttjänta saker kunna få ett nytt syfte
• allt material ska ingå i antingen det biologiska eller det tekniska kretsloppet
• alltså: reduce, reuse, recycle and rethink

Längre förklaringar finns att läsa hos Naturvårdsverket eller på cradlenet.se, samt på engelska hos Ellen MacArthur Foundation.