Att ratificera ett internationellt avtal betyder att ett land binder sig till att följa avtalet. I demokratier brukar det innebära att både regeringen och parlamentet godkänner avtalet. Det räcker alltså inte med en första underskrift av en statsminister eller liknande.
Klimatavtalet från Paris 2015 håller just nu på att ratificeras av länder världen över. Dagen då avtalet trädde ikraft, den 4 november 2016, hade 94 länder ratificerat Parisavtalet.
För att avtalet skulle träda ikraft behövde 55 länder som tillsammans står för 55 procent av världens utsläpp av växthusgaser ratificera avtalet. I och med att stora utsläppare som EU, USA och Kina snabbt ratificerade avtalet, tillsammans med ett stort antal utvecklingsländer, uppfylldes de bägge tröskelkraven tidigare än någon trodde, den 5 oktober 2016.
Sverige ratificerade Parisavtalet den 13 oktober, vilket behövde ske före COP22 i Marocko, för att kunna delta i CMA1.