Konsumtionsbaserade utsläpp

Konsumtionsbaserade utsläpp av växthusgaser är ett sätt att mäta och beräkna utsläpp som blivit allt vanligare. Till skillnad från det traditionella sättet att beräkna utsläpp, som är geografiskt, det vill säga vad som släpps ut inom ett land, innebär konsumtionsbaserad beräkning att samtliga utsläpp – oavsett var i världen de sker – som människorna i ett land orsakar inkluderas.

De konsumtionsbaserade utsläppen i Sverige är betydligt högre än de traditionellt beräknade territoriella utsläppen. Källa: Naturvårdsverket
De konsumtionsbaserade utsläppen i Sverige är betydligt högre än de traditionellt beräknade territoriella utsläppen. Källa: Naturvårdsverket

Så länge vi mest konsumerade lokalt producerade varor var den traditionella metoden att beräkna utsläpp naturlig att använda. I dagens Sverige är dock en stor del av konsumtionen importbaserad – oavsett om det gäller mat, elektronik eller kläder. På samma sätt exporteras en stor del av de varor som produceras i Sverige.

Istället för att beräkna territoriella utsläpp (inom ett lands yta) kan man alltså beräkna utsläppen som orsakas vid produktionen av samtliga varor som köps och säljs i ett land, och sedan ”dra av” utsläppen för det som exporteras, medan de importerade varornas utsläpp läggs till.

Med det konsumtionsbaserade beräkningssättet visar det sig att utsläppen som Sverige orsakar dels är högre (11 ton koldioxidekvivalenter per person och år, jämfört med 5-6 territoriella ton per person och år), dels fortsätter att öka. Ett annat exempel är att Kina, som har mycket stor export, visar sig ha lägre utsläpp, när det konsumtionsbaserade beräkningssättet används. För att undvika klimatförändringar behöver utsläppen per person och år ligga på ca 1,5 ton.

Utsläpp i andra länder från hushållens konsumtion av livsmedel och transporter har ökat kraftigt. Källa: Naturvårdsverket
Utsläpp i andra länder från de svenska hushållens konsumtion av livsmedel och transporter har ökat kraftigt. Källa: Naturvårdsverket

Naturvårdsverket har förbättrat sin redovisning av konsumtionsbaserade utsläpp, se till exempel ”Tre sätt att beräkna klimatpåverkande utsläpp” på deras webbplats.

De flitigaste läsarna av Klimatordlistan

Besöksstatistik för webbplatsen Klimatordlista.seVem använder egentligen en ordlista om klimat? Alla möjliga visar det sig – vi har analyserat besöksstatistiken för 2016 och kan presentera följande topplista:

  1. Privatpersoner och företag
  2. Myndigheter
  3. Universitet och högskolor
  4. Kommuner
  5. Energibolag

Klimatordlistans vanligaste användare är alltså privatpersoner och företag, vilket rymmer allt ifrån skolbarn till vd:ar.

När man tittar djupare i de följande kategorierna blir följande tydligt:

  • Statskontoret tätt följt av regeringskansliet är de myndigheter som oftast besöker webbplatsen för Klimatordlistan (bägge två tittade i klimatordlistan en gång i veckan i genomsnitt, hela året)
  • Energimyndigheten, Naturvårdsverket och länsstyrelsen i Västra Götaland följer därefter, med ungefär hälften så många besök vardera
  • Europaparlamentet och riksdagen kvalar också in på 10-i-topp för myndigheter

De fem universitet (studenter? doktorander? etablerade forskare?) som oftast slår upp ett ord i ordlistan är:

  1. Linköpings universitet
  2. Lunds universitet
  3. Göteborgs universitet
  4. Chalmers tekniska högskola
  5. Uppsala universitet

Bland Sveriges nära 300 kommuner var det de här 10 som oftast vände sig till Klimatordlistan (gäller alltså tjänstemän och politiker, inte invånare):

  1. Kungsbacka
  2. Örebro
  3. Malmö
  4. Göteborg
  5. Eskilstuna
  6. Motala
  7. Halmstad
  8. Karlskrona
  9. Norrköping
  10. Uddevalla

Tre stycken kraftbolag är också flitiga läsare av Klimatordlistan:

  1. Vattenfall
  2. Öresundskraft
  3. Borås energi

Avslutningsvis bör det poängteras att statistik för besök på webbplatser aldrig är heltäckande och att analys av sådan statistik bör göras försiktigt. Alltför detaljerade eller långtgående resultat bör tas med en nypa salt, åtminstone när antalet besökare inte når upp till de höga antal som google och liknande webbplatser har.